För dig i behov av hjälp

Blogg, Tips

Rättegångskostnader

Rättegångskostnader är det som innefattas av parts egna kostnader och kostnader för ens egna ombud, där arvodet till ombudet utgör majoriteten av detta.

rättegång_174793166

Ens egna kostnader inkluderar ersättning för parts egna arbete angående målet som tas upp, utlägg för eventuella resor och uppehälle som behövs göras under tiden rättegången pågår, ersättning till både vittnen och experter som åberopats, och även mindre kostnader som ansökningsavgift och ersättning till domstol för kopior eller lösen av dom kan även inkluderas i egna kostnader.

Det är vanligt i de flesta länder att kostnader även ingår för domare, domstolspersonal, lokal och andra administrativa eller byråkratiska ting.

Detta är anledning till att många yrkar för förlikning istället för att gå till domstol. Är det en civilprocess är det fortfarande möjligt att göra detta även om ärendet handläggs i domstol. Och domstolen har faktiskt som skyldighet att ta upp frågan om förlikning i samband med rättsprocessen.

I en artikel från 2013 säger domarer Ralf G Larsson, som är expert på tvistemål, att det inte bara är dyrt att gå till domstol, det finns heller inte en garanti att man kan få ersättning för de kostnader som måste läggas ut för under processen.

Även om man har en försäkring som inkluderar rättsskydd är det lätt att gå över summan som täcks av detta. En tvist som går vidare till huvudförhandling menar Larsson nästan garanterat kan överstiga 100 000 kronor.

Har man inte en försäkring finns chansen att få statlig rättshjälp, men det finns heller inte garanti för att man kvalificerar sig för det. Mer om detta kan man hitta på rattshjälp.se.

Det finns dock fall som klassas som förenklade tvistemål. Summan i dessa får aldrig överstiga 22 250 kronor och det är endast en domare som avgör målet. I dessa mål kan dock aldrig förloraren dömas att betala mer än en viss del av vinnarens egna kostnader.

Om fallet är ett brottmål där den tilltalade döms kan domstolen då förplikta denne att ersätta statsverket för kostnaden av försvaret, antingen delvis eller helt och hållet. Vid ett frikännande stannar dock kostnaderna på statsverket. Om den tilltalade anlitat ett privat försvarare och frikänns har staten en skyldighet att ersätta dennes rättegångskostnader.

I civilmål säger huvudregeln att den förlorande parten är skyldig att ersätta den vinnande parten fullt ut. Det finns dock undantag som kan påverka detta. Som att den vinnande parten anses varit försumlig under själva rättegången. Detta är åtminstone vad som gäller vid dispositiva tvistemål. Vid indispositiva mål, vanligtvis äktenskaps- eller faderskapsmål, kan rätten istället förordna att vardera part står för sina egna kostnader.